Östergötlands Spelmansförbund 1927-



Hur startade det?
Östergötlands Spelmansförbund bildades som ett av de första förbunden år 1927. Starten skedde på Sturefors slott under överinseende av Greveparet Bielke. Ideella sammanslutningar låg i tidens anda och förebilder fanns att hämta i både i nykterhetsrörelsen, hembygdsrörelsen och Svenska Ungdomsringen. Den senare hade 5 års försprång i sin verksamhet.

I Östergötland liksom i övriga Sverige kom initiativet till spelmansrörelsen från ämbetsmän och kulturintresserade personer, man ville rädda och bevara allmogemusiken för eftervärden. Arbetet med teckna upp låtar och visor sågs som en viktig och brådskande uppgift, att göra musiken tillgänglig för publik genom att arrangera stämmor och tävlingar en annan. För detta behövdes lokalt engagemang. För Östergötlands del fanns det tre tongivande personer - Carl G Lindqvist (i spelmanskretsar kallad Cege), Kisa, Allan Manneberg, Kisa, och Ernst Granhammar, Stockholm. De hade alla stor del i att förbundet bildades.

Enligt Cege:s egen utsaga startade det hela så här: En vaktmästare Granhammar från Stockholm kom ner till Cege och Manneberg. De kom överens om att försöka bilda Östergötlands Spelmansförbund. Man lyckades samlade ett 20-tal spelmän och många folkdansare.

I samband med starten 1927 höll man en spelmanstävling som kvalificering till riksspelmansstämman som skulle hållas samma år i Stockholm. Ivar Hultqvist vann tävlingen och fick representerade Östergötland. Även Allan Manneberg deltog i Stockholm fast han kom på en sjundeplats i den Östgötska konkurrensen. På prisbordet fanns fioler och flera silverpjäser, allt skänkta av adelsdamer. Man kan ana att både grevinna Bielke på Sturefors och förbundets nyvalda hedersordförande grevinnan Alice Trolle hade stor del i att prisbordet dignade.

Den första styrelsen
Cege Lindqvist blev vald till ÖSF:s förste ordförande, en post som han hade till och med 1938. Styrelsen bestod i övrigt av Ivar Hultqvist vice ordf, Allan Manneberg sekr, Harry Holmqvist, kassör, Emil Reinholdsson, vise sekr, J.O. Carlsson arkivarie samt Konrad Hellqvist och C.G. Åstrand som bitr. arkivarier.

Vad skulle den nya organisationens ta till sin uppgift? Av protokollen framgår att en viktig uppgift var att skaffa fram bättre fiolsträngar till medlemmarna. Man skulle också försöka förmå spelmännen att skaffa bygdedräkter. Förbundet skulle förmedla notblad och låthäften, arrangera låtar i stämmor, ordna kurser i samspel, arrangera spelmansstämmor och tävlingar. Sist men inte minst man skulle teckna upp låtar och visor i bygderna. Men det var ont om pengar i kassan redan från starten och man vågade inte göra egna tillställningar.

Med undantag för åren 1932-35 då verksamheten gick på sparlåga under depressionstiden fick spelmansrörelsen ändå en fantastisk draghjälp. Intresset för och tillströmningen till de stämmor som arrangerades i folkmusikens och folkdansens tecken under 20- och början på 30-talen var med dagen mått nästan ofattbara. De stämmor som låtit tala om sig var de som anordnades på Omberg mellan åren 1929- 1932. De drog en publik på över 10 000 personer. Radion var där med Sven Jerring i spetsen och gjorde direktreferat. Något som vid den tiden måste ha varit väldigt märkvärdigt. Jag tror inte vi i dag med vårt medieutbud kan ana hur stort detta med radioutsändning var. De stora publiksiffrorna var inte unika. Liknade besökssiffror kunde man vid den här tiden räkna in på många andra håll i landet. Spelmans- och folkdansrörelsen red på en stor nationalromantisk våg.

Hur förbundet lyckades med anskaffningen av bättre strängar till spelmän berättar inte historien. Däremot kan man av gamla fotografier ana att man lyckades förmå spelmän att skaffa sig bygdedräkter. De flesta medlemmar var också aktiva spelmän till folkdanslagen runt om i bygderna.

Förbundet uppgift var att förmedla notblad, vilket hade sina problem då låtarna oftast inte fanns i tryck utan skrevs ned för hand. Notböcker från tiden visar att flera av dessa pionjärer blev drivna notskrivare. Först 1940 hade man möjlighet att införskaffa en hektograf som underlättade kopieringen. De blåa, spritdoftande kopiorna från hektografen blev dock inga skönskrifter.

Förbundets medlemmar hjälptes åt att spåra upp gamla notböcker och tecknade upp låtar. På notblad och i notböcker från den första tiden hittar man ofta namn som Josef Lindeskog; Bernhard Jakobsson, Josef Krysander, Emil Reinholdsson, Allan Manneberg och Cege Lindqvist.

Notutgivning
Det kom att dröja 35 år innan förbundets kunde ge ut sin första tryckta notbok. Då liksom nu måste man hitta samarbetspartner för att kunna finansiera tryckning. Det var med bidrag från Östergötlands Läns Landstinget, Byggmästare Bertil Gustafssons fond för hembygdsforskning och Östergötland-Holavedens Hembygdsring som gjorde utgivningen av ”Låtar från Östergötland arrangerade för två och tre fioler” möjlig (1962).

Tio år senare (1973) kom Styrlanderlåtar, ett urval ur ”J F Clarins notbok. Fredrik V Clarin, Tidersrum 31 aug 1907”. Låtar efter Pelle Fors, upptecknade efter Anselm och Allan Hellström, gavs ut i samarbete med Folkungagillet och kom från tryckeriet 1977. Efter det har det nästan alltid funnits något projekt på gång med utgivning av låtar och visor med Östgötaanknytnig, antingen i spelmansförbundets egen regi eller på initiativ av enskilda medlemmar. På hemsidan www.ostgotaspel.se under fliken ”Butik” finns hela listan.

Spelträffar
En viktig del i förbundets verksamhet var redan tidigt spelträffarna. De äldre spelmännen talar med värme om dessa möten där det under gemytliga former fanns möjlighet att utbyta låtar, spela ihop och inte minst umgås. Det var inte ovanligt att dessa blev familjefester. Ordförande Bengt Carlssons hustru Svea berättade en gång på äldre dagar att dessa träffar inte skulle kunnat genomföras utan stora frivilliga insatser från anhöriga i form av brödbak och lotteripyssel, förbundets ekonomi var inte den bästa. När Bengt Carlsson tillträdde som kassör i mitten på 50-talet var det enda som fanns i kassan en skuld på 2,60 kr.

Under åren har förbundet haft 11 ordföranden, som alla bidragit till verksamheten.

1927-1938 Cege Lindqvist, Kisa                         
1939-1946 Josef Lindeskog, Ringarum         
1947-1956 Sven Hardal, Norrköping                 
1957-1970 Bengt Carlsson, Norrköping         
1971-1974 Bo Lanhammar, Linköping                
1975-1991 Bertil Johansson, Linköping         
1992-1999 Brita Ehlert, Norrköping                 
2000 Stefan Eklund, Norrköping                
2001 Lars Mårtensson, Finspång         
2002 Vakant                                         
2003-2006 Jan-Erik Karlsson, Linköping         
2007- 2014 Toste Länne, Linköping                
2015 -         Isabell Svärdmalm, Norrköping

Om låtkurser och spelmansstämmor under årens lopp liksom det 30 år långa samarbetet mellan Ungdomsringen och Spelmansförbundet med utgivning av Östgötapolskan mellan åren 1971-2000 finns en hel del att berätta, men det får bli en annan gång.

Historiktext av Brita Ehlert, skriven till 80-årsjubiléet ur Östgötaspel nr 5 2007
(enstaka redigeringar av redaktören)